Hälsa,  Stress

Stress – grunden till ohälsa?

2020-09-14 /

Stress påverkar kroppen både kemiskt, fysiologiskt och psykiskt – dvs på väldigt många olika sätt! Faktiskt tror vi att stress är grunden till väldigt mycket ohälsa. När man säger stress kanske man främst tänker på den psykiska eller mentala stressen, men det är många faktorer som kan vara stressande för kroppen. Förutom den uppenbara stressen över att ha för mycket att göra, inte känna kontroll, känna sig otillräcklig, konflikter etc., är över- eller underträning, sömnbrist, näringsbrister, dålig mat, blodsockersvängningar, infektioner, gifter med mera vanliga stressorer.

Innehåll på sidan:

Definitionen av stress

Dr. Mark Hyman har en definition som är lite annorlunda men bra, nämligen ”stress är kroppens oförmåga att skapa nog med energi för att hjärnan ska kunna svara på sin omgivning”. (Fritt översatt från ”Stress is the body’s inability to make energy for the mind to respond to its environment”.)

Hans Selye, en berömd vetenskapsman som räknas som grundaren av stressteorin, definierade först stress som ”kroppens icke-specifika respons på alla krav som ställs på den”.

Det kan tolkas som att stress uppstår pga många olika ”stressorer” som påverkar en mängd olika organ och system i kroppen, tex mage, binjurar och HPA-axeln, . Stress är alltså allt som kroppen måste reagera på och som gör att olika stresshormoner och signalsubstanser utsöndras. Det är väldigt komplex och även individuellt beroende på ens unika biokemi hur man kommer reagera på olika ”stressorer”.

Förutom den med psykologiska stressen finns andra vanliga stressorer som är viktiga att hantera:

  • Olika gifter i vår miljö/omgivning (tex mögel, buller, föroreningar)
  • Fysiska trauman (tex olyckor, operationer, sömnbrist)
  • Metabolisk stress (tex pga läkemedel, alkohol, för mycket koffein, näringsfattig kost, obalanser i mineraler, överskott av obundet järn)

Stress är ett stort problem i dagens samhälle

Oavsett exakt definition kan vi, liksom många, många andra, konstatera att stress har blivit ett stort problem, och det finns stor konsensus om att långvarig stress är dålig för oss på många olika sätt. Vilket kan vara stressande i sig då det är väldigt svårt att undvika stress i dagens samhälle!

Många gånger spelar det faktiskt ingen roll om man tränar, äter nyttig mat och tar bra tillskott om man samtidigt lever med en underliggande, kronisk stress. Stresshantering är därför grundläggande för bra hälsa.

Mot slutet av sin karriär fokuserade Selye mycket på psykologiska och filosofiska orsaker till stress; “stress is not what happens to you, but how you react to it” (Selye 1974, 1977). Våra negativa tankemönster är ofta det som skapar stress. Hur vi uppfattar våra omständigheter påverkar oss mycket. Det handlar inte bara om ”hur vi har det” utan om ”hur vi tar det”, dvs vår respons på olika situationer.

Mångas livsstil innebär också att vi är både fysiskt, och kanske framförallt psykiskt, aktiva stor del av vår vakna tid.  Att vara ständigt uppkopplad och tillgänglig och allt användande av mobiler och skärmar när vi ska varva ner bidrar till att våra hjärnor är ständigt aktiva. Det gäller att välja sin media klokt.

Även det vi gör som är roligt och känns som återhämtning kan aktivera vårt ”stressystem”, det sympatiska nervsystemet. Problemet är att vi då inte kommer in i vårt ”lugn och ro”- eller ”återhämtningssystem”, dvs det parasympatiska nervsystemet. Bara när det parasympatiska nervsystemet är aktiverat kan kroppen återhämta sig. 

Kortvarig, tillfällig stress behöver inte vara dålig (men kan skapa trauman som sedan leder till långvarig underliggande stress). Det verkar också som att mycket i vårt vardagsliv faktiskt aktiverar vårt sympatiska nervsystem och leder till långvarig, lågintensiv stress.

Våra hjärnor kan inte skilja på en ”riktig” eller en upplevd ”fara” som tex olika tankar, oro, känsla av otillräcklighet, konflikter eller ohälsosam livsstil, vilket leder till att vi sällan kommer ur ”fight or flight”-reaktionen.

Den långvariga stressen är inte våra kroppar gjorda för och det får stora konsekvenser för många system i kroppen.

Men jag känner mig inte stressad kanske du tänker! Precis som vi…samtidigt som vi gnisslar tänder och vaknar med spänd käke och nacke:-) Eller upplever andra av symptomen nedan. Att gå på stresshormoner som adrenalin kan kännas bra ett långt tag men leder till många problem på sikt.

Vad händer i kroppen när vi är stressade?

Långvarig, lågintensiv stress fortsätter tära på kroppens ofta redan begränsade resurser av mineraler och vitaminer, skapar brist på enzymer och obalans i hormoner som krävs för att många processer i kroppens olika organ ska fungera.

När processerna för att bla. skapa energi och avgifta oss inte fungerar som de ska får vi till slut olika ohälsosymptom.

Tre faser av stress

Hans Selye, pionjär inom stressforskning, såg att det fanns många liknande symtom hos olika patienter, oavsett sjukdom. Han myntade det så kallade ”General Adaptation Syndrome” som beskriver hur kroppen försöker anpassa sig till stress, både kort- och långvarig, i tre tydliga faser.

Första fasen – alarm

Kroppens normala respons på stress är att med hjälp av olika hormonsystem och fysiologiska mekanismer försöka upprätthålla balans – homeostas. Allt för att göra oss beredda på kortvarig fara.

Vid stress utsöndras hormoner som dopamin, noradrenalin, adrenalin och kortisol av binjurarna. Fysiologiskt sker även många andra processer som vi inte märker; pupillerna vidgas, blodsockret stiger och blodflödet omfördelas bort från matsmältningssystemet (blodkärlen drar ihop sig i mitten av kroppen där alla organ sitter). Vi kan känna hur vi kallsvettas och hjärtat slår hårdare. Vi kanske också känner hur magen påverkas.

Binjurarna arbetar i den här fasen hårt för att:

  • Mobilisera och skapa glukos (bränsle till celler)
  • Dämpa smärta
  • Öka vakenhet
  • Öka blodflödet till viktiga organ
  • Trycka ner immunförsvaret
  • Stoppa matsmältningen
  • Stoppa reproduktion

Det här steget är tänkt att vara tillfälligt, och så länge vi ger kroppen förutsättningar att återhämta sig är stress inget problem. Som vi kan konstatera går dock många många runt med stress i olika grad under lång tid.

Utan återhämtning hamnar vi lätt i nästa stressfas och hur lång tid det tar beror på hur väl vi stöttar kroppen med näring, vila och andra viktiga livsstilsfaktorer. För vissa är fasen lång, för andra kortare.

Andra fasen – motstånd

Stress aktiverar alltså kroppens flykt- och kampresponser (fight- or flight) vilket gör oss alerta och hjälper oss agera för att undvika faran. Den här medfödda, automatiska stressresponsen har ju hjälpt oss att överleva under evolutionen. Många har väl hört om liknelsen med att vara jagad av ett lejon på savannen och hur stressresponsen då var nödvändig för överlevnad?

Men om faran (stressen) inte är kortvarig utan konstant leder det bland annat till att våra organ inte får den näring de behöver och inte fungerar så bra som de borde göra. Vi förlorar dessutom mineraler i hög takt. Konsekvensen blir att kroppen försöker anpassa sig till det ”nya normala” och kompenserar genom att nedreglera icke-nödvändiga funktioner.

Symtom som kan börja dyka upp:

  • Trötthet
  • Svårt att somna, fortsätta sova och vakna – ”Wired but tired”
  • Huvudvärk, migrän
  • Irritation och humörsvängningar
  • Dåligt immunförsvar – många förkylningar, infektioner mm
  • PMS och andra problem runt menscykeln
  • Koncentrationsproblem – hjärndimma och sämre minne
  • Magproblem, förstoppning, IBS
  • Hudproblem, akne
  • Spända muskler i käke, nacke och axlar
  • Tryck över bröstet
  • Klump i halsen
  • Histaminkänslighet och allergier
  • Dålig blodcirkulation, kalla händer och fötter
  • Muskelvärk och inflammation
  • Högt blodtryck
  • Högt blodsocker
  • Håravfall
  • Viktuppgång
  • Muskelförlust
  • Övriga hormonella problem
  • med mera

Det här kan pågå i många år och många ser det som mer eller mindre normalt i dagens samhälle.

Vi har absolut varit här och är det till viss del fortfarande. Vi har dock alltid lyckats vända utvecklingen innan det gått så långt som till nästa fas, och flera symptom har minskat och till och med försvunnit! De verktyg vi haft mest hjälp av och rekommenderar alla är Root cause protocol för att förbättra vår mineralbalans, EFT/tapping för att lugna nervsystemet och Enneagrammet för att förstå oss själva och våra stressmönster.

Tredje fasen – utmattning

När kroppen inte längre kan anpassa sig och upprätthålla balans i alla system hamnar vi i den tredje fasen av stress, utmattning. Det handlar inte bara om det som vi brukar tänka på som utmattning utan är en sjukdomsfas då flera olika ohälsosymptom kan visa sig. Ofta kopplar vi det inte till stress men om vi tittar tillbaka kan vi ofta se att det obalanser och symptom börjat mycket tidigare.

Här ser vi:

  • Autoimmuna sjukdomar
  • Hjärt- och kärlsjukdom
  • Stor hormonell obalans, PCOS, PMDS
  • Stora matsmältningsbesvär och födoämnesintoleranser
  • Infertilitet
  • Depression
  • Diabetes
  • ME/MCF
  • Långtidscovid
  • med mera

Det är inte lätt, men vi vet att det går att läka de här tillstånden också.

Vad kan vi göra för att hjälpa kroppen när vi är stressade?

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är IMG_2393-1024x768.jpg

Det är mycket viktigt att ha en bra näringsstatus, dvs bra balans av alla mineraler och vitaminer, och kanske framförallt magnesium, för att hantera stress så bra som möjligt.

Det är även mycket viktigt av många anledningar att komma ur det sympatiska nervsystemet och hjälpa kroppen att komma in i det parasympatiska nervsystemet som vi förhoppningsvis är i när vi vilar, och som ser till att kroppen är i ett läge där den kan bygga upp sig själv.

Vi kan nog inte undvika stress helt, men vi kan använda olika metoder för att försöka stänga av stresspåslaget och signalera till kroppen att aktivera ”lugn- och ro”systemet (det parasympatiska nervsystemet).

Här följer exempel på några metoder visat sig ge bra resultat för många. Alla kanske inte passar för alla så prova er fram! Många av punkterna ökar oxytocin, kroppens ”må-bra” hormon. Utan inbördes ordning:

Ett stressmönster – biokemin mer i detalj

Stress ”bränner” magnesium

Stress påverkar kroppens nivå av magnesium negativt på flera olika sätt. Tänk på att magnesium måste mätas i röda blodceller för att säga något. Kroppen håller det relativt konstant i serum. Magnesium är kroppens viktigaste mineral och används för otaliga processer i kroppen, många kopplade till kroppens energiproduktion. 

Uttryckt på ett annat sätt så behövs magnesium för 42% av kroppens 9000 enzymer. Enzymer krävs för varje biokemisk reaktion i kroppens alla celler varje sekund, och mineraler är som nycklar som låser upp enzymfunktionen. Varje enzymaktivitet kräver alltså mineraler och när vi är stressade förbrukas det mer mineraler, främst magnesium som behövs för att skapa energi. ATP är cellernas energimolekyl och måste ha magnesium kopplat till ATP för att vara användbar.

Stresshormoner försämrar upptaget av magnesium och ökar utsöndringen av magnesium genom urinen. Brist på magnesium ökar i sin tur utsöndringen av stresshormoner (främst kortisol och aldosteron) oerhört mycket. En ond cirkel!

Här är en bra artikel av Dr. Mildred S. Seelig om olika slags stress och vad stressen kan leda till med särskild tonvikt på magnesium.

Obundet överskottsjärn – en oväntad ”stressor”

Som nämnts ovan finns olika typer av stressorer, psykiskt, fysisk och metabolisk. En viktig, lite oväntad orsak till metabolisk stress och hög förbrukning av magnesium är överskott av obundet järn. Vi är vana att höra att vi ofta har brist på järn, men problemet är i princip alltid att järnet inte är funktionellt i kroppen, dvs inte är bundet i proteinet ceruloplasmin och andra kopparberoende enzymer.

Saknas rätt kopparberoende enzymer, sk biotillgänglig koppar, kan inte järnet från döda blodceller som ”ätits upp” av makrofager (ätarceller) cirkulera ut i blodet igen där det bundet i hemoglobin ska transportera syre. Vi upplever då att vi har brist på järn, men egentligen har det fastnat i våra celler där det oxiderar (rostar!) och ställer till med massa problem.

Järn är nämligen väldigt reaktivt och skapar oxidativ stress (reactive oxygen species – ROS, inte bra) när det inte är bundet i rätt proteiner/enzymer i kroppen. Järn fastnar speciellt gärna i leverceller (makrofager i levern, sk kupffer celler), men även i andra celler tex i tarmen. Celler fyllda med järn gör att magnesium inte trivs och utsöndras snabbt. Det blir en dålig spiral av mer stress och mindre magnesium att hantera den.

En ond spiral och förlust av elektrolyter

Stress leder till magnesiumförlust, vilket leder till en försämrad stressrespons, vilket leder till kronisk utsöndring av stresshormoner, vilket leder till ännu mer förlust av magnesium, vilket leder till obalans i elektrolyter som natrium, kalium och kalcium, vilket leder till minskad energiproduktion, vilket leder till celldöd, vilket leder till inflammation när kroppen försöker reparera skadad vävnad vilket leder till fibrosbildning och kalcifiering.

-> Magnesium (Mg++) förlust

-> Sämre stressrespons

-> Kronisk utsöndring av stresshormoner

-> Ännu mer magnesiumförlust

-> Obalans i elektrolyter

-> Minskad energiproduktion

-> Celldöd

-> Inflammation

-> Fibros och kalcifiering

Det här är oerhört vanligt och leder till slut till diverse symptom som listas ovan. De här symptomen är ett tecken på att enzymer inte fungerar som de ska pga. mineralbrist och mineralobalanser. Kom ihåg att det är enzymerna som styr utsöndringen av hormoner! De är nycklarna som låser upp kroppens kemiska reaktioner.

Forskare som skrivit om detta är Alfred Fiedler, MD (1899) och Hans Selye, MD, PhD, ScD (1958)

Förutom magnesium är det viktigt att vi har rätt balans på övriga elektrolyter, natrium, kalium och kalcium. Magnesium reglerar de övriga elektrolyterna. Biotillgänglig koppar (koppar bunden i rätt enzymer) skyddar magnesium och kalium och obundet överskottsjärn påverkar natrium, kalcium och magnesium negativt.

Det är viktigt att förstå att elektrolyter också styr vårt autonoma nervsystem och det sympatiska nervsystemet ”sätts på” av kalcium och ”stängs av” av magnesium. Det parasympatiska nervsystemet ”sätts på” av kalium och stängs av av natrium. Balansen är alltså viktig, vilket hela Root cause protocol understryker.

Mer läsning

How Chronic Fear Results In Hypoxia in Tissues and Cancer in Humans through Bohr Effect

Mer om samma tema

Root cause protocol (RCP) – vad är det?

2020-09-03

Binjuredricka för mer energi och balans

2020-09-17

Bonustips – extra stöd för energiproduktion vid postcovid

2022-02-27