Varför det är bra att ge blod – plus alternativ
Att det är en viktig samhällsinsats som hjälper till att rädda liv att ge blod kan nog alla skriva under på, så här fokuserar vi på varför det är viktigt även för hälsan.
Vill redan nu uppmana er att inte ta järntabletterna man blir påtvingad och lämna inte plasma. De motverkar hälsoaspekten som vi kommer beskriva nedan.
Varför ge blod?
Hälsoaspekter av att ge blod
Att ge blod är något väldigt bra, både för samhället men alltså även för hälsan!
Många får höra att de har blodbrist, anemi, och absolut inte kan lämna blod. Tvärtom behöver man äta järnrikt, ta tillskott av järn och verkligen försöka öka upptag av järn. Det är dock en missuppfattning baserat på en väldigt förenklad uppfattning om hur järn fungerar i kroppen.
Faktum är att vi har ett återvinningssystem för järn i kroppen och när det inte fungerar kan det verka som vi har järnbrist eftersom järnet ”fastnat” i vävnader och inte kan göra sitt jobb i blodet. Läs mer här om ”järnbrist”, varför det uppstår och vad man kan göra åt det.
Stora månatliga blödningar är faktiskt ofta ett tecken på att kroppen vill bli av med något, ofta järn.
Och varför skulle kroppen vilja bli av med järn kan man fråga sig?
- Jo, järn som inte är bundet i rätt proteiner/enzymer är väldigt reaktivt och oxiderar (rostar alltså inne i kroppen!), vilket bidrar till oxidativ stress och i förlängningen inflammation.
- Inflammation ligger i sin tur till grund för nästan all ohälsa. Man kan komma långt med kost- och livsstilsförändringar, men många som inte blir bra har för mycket järn i vävnaderna. Tyvärr inget vi kan mäta lätt.
- För mycket järn i celler gör att vi förlorar mer magnesium, vilket i sin tur leder till många negativa effekter. Det blir lätt en negativ spiral. Att ge blod är ett viktigt steg för att bryta den och få mer balans i mineraler vilket hjälper kroppen läka.
- Ferritin ses ofta som ett mått på ”järndepåer” men ferritin är ett intracellulärt protein och när det är högt i serum/plasma (vilket är det som mäts) tyder det på inflammation i olika organ vilket leder till att celler bryts ner. När ferritin kommer ut i blodet/serum har järnet lämnats kvar i cellerna. Högt ferritin är alltså inte bra utan något vi vill minska och det bästa sättet är att ge blod.
- Att ge kroppen näring genom att börja med Root cause protocol gör att järn mobiliseras från vävnader och för att inte skapa nya problem är det väldigt viktigt att få ut överskottsjärnet ur kroppen på något sätt. Kan vi inte ge blod av olika skäl finns andra sätt som hjälper att binda/minska järn och få ut det ur kroppen.
För mycket järn i kroppens vävnader?
Så varför får vi för mycket inflammatoriskt järn i våra vävnader till att börja med då?
Järn är ju väldigt viktigt när det är funktionellt, dvs bundet i rätt proteiner/enzymer, och transporterar syra till våra celler. Kanske är det därför kroppen, till skillnad från andra mineraler, faktiskt inte har någon mekanism för att bli av med överskottsjärn förutom att blöda?
Kanske har vi historiskt blödit mer, och dessutom har faktiskt åderlåtning använts mycket inom vården, men som med mycket gick det lite över styr och avslutades därför.
Det stora problemet i dagens samhälle är nog inte att vi blöder för lite, utan att vi utsätter oss för väldigt mycket som förstör det naturliga återvinningssystemet för järn och får/fått i oss fel sorts järn.
- Dels är det mycket i vår moderna livsstil som förstör biotillgänglig koppar som är nödvändigt för att järnmetabolismen ska fungera som den ska i våra kroppar, tex tillskott som citrat/askorbinsyra, D-vitamin, bekämpningsmedel/glyfosat, majssirap (high fructose corn sirup). När vi har för lite retinol (riktigt a-vitamin) och biotillgänglig koppar (koppar bundet i rätt kopparberoende enzymer/proteiner, tex ceruloplasmin) kan inte järn bindas/laddas in i hemoglobin, Hb. Hemoglobin är ett protein som finns i röda blodkroppar och transporterar syre.
- Dels var maten järnberikad till mitten av 90-talet i Sverige och är det fortfarande i vissa livsmedel och många länder. Det järnet (järnfilspån till skillnad från hemjärn) är inte lätt för kroppen att använda utan hamnar på fel ställe i kroppen, dvs i vävnadsceller istället för att öka hemoglobin på lång sikt. Det gäller även tillskott av järn.
Vad händer i kroppen när vi ger blod?
När en ger blod blir vi både av med järn och samtidigt ökar erytropoietin, EPO, som ger en signal till makrofagerna och andra vävnadsceller där järn lagrats att släppa ifrån sig järn. EPO-hormonet signalerar till kroppen att öka hemoglobin och EPO kan ”köra över” kopparberoende ”dörrvakter” för att få ut järn ur vävnaderna så nya blodkroppar kan bildas.
Så länge EPP-nivåerna är förhöjda i blodet kan vi dra slutsatsen att järn dras ut ur vävnaderna och kan användas för att bilda funktionellt järn. Dvs man skapar ”bra” järn istället för oanvändbart järn. För att få en bestående effekt är det viktigt att man har nog med biotillgänglig koppar/ceruloplasmin och retinol för att ladda in järn i hemoglobin.
Att ge blod hjälper alltså till att ”kick-starta” kroppens återvinningssystem för järn. Det kan faktiskt även ha en tillfälligt positiv effekt på vår fysiska prestanda.
Vi blir dock även av med mineraler och andra näringsämnen med blodet så se det är viktigt att ha en ok mineral- och näringsstatus innan vi lämnar blod – vi rekommenderar Root cause protocol och magnesiumdroppar och binjuredricka till att börja med samt näringsrik mat med mycket retinol, c- och b-vitamin och kalium.
Kom ihåg att vi inte behöver mer järn som i princip alla vill få oss att tro. Poängen är att få ut järnet från vävnadsceller och bli bundet i hemoglobin och därmed fungerande för att transportera syre igen!
Att bli blodgivare
Kriterier för att ge blod
För att ge blod måste man vara mellan 18 och 60 år, väga minst 50 kg och vara frisk enligt 1177.se.
Dock vet vi de som är äldre som får lämna, nämligen våra föräldrar som förvisso är unga, men ändå över 60. På geblod.nu står även att man kan vara äldre om man är frisk och det verkar vara rätt lokala regler om det. Har man lämnat innan 60 verkar man kunna fortsätta länge.
Man får inte heller lämna blod om man är gravid, besökt vissa länder eller kan ha utsatts för blodburen smitta. Man får fylla i en hälsodeklaration varje gång man ska lämna blod. Blodcentralen kontollerar även om blodvärdet (hemoglobin) är tillräckligt högt.
- För män ska Hb vara minst 135 gram per liter.
- För kvinnor ska Hb vara minst 125 gram per liter.
Ibland mäts även ferritin, oftast om Hb är lågt och har man för lågt, under 15-20 ca, får man inte lämna blod.
Ferritin är dock inte ett relevant mått på kroppens järndepåer då det är ett intracellulärt protein, dvs. det ska vara i cellerna och kan inte mätas i ett extracellulärt medium som blodplasma eller serum. Det finns tyvärr inget bra sätt, förutom en dyr röntgen eller en biopsi, att ta reda på våra järndepåer.
Lågt serum ferritin i blodet är alltså inte ett tecken på låga järndepåer. 20-50 är idealt. Dock tyder lägre ferritin än 20 ofta på lågt ceruloplasmin, dvs biotillgänglig koppar, som krävs för att återvinningssystemet för järn ska fungera. Att ha lågt ferritin är alltså i sig inget hinder för att lämna blod.
Dock är det bra att jobba på att öka sin närings- och mineralstatus ett tag innan en lämnar blod då även mineraler mm försvinner med blodet.
I inlägget om järnbrist – anemi finns flera tips för att få upp sitt Hb och där finns även mer information om ferritin och hur man får återvinningssystemet för järn att fungera bättre.
Hur går det till?
Män får ge blod fyra gånger per år och det är även rekommenderat. Kvinnor som har mens rekommenderas att ge blod två gånger per år, därefter också fyra. Man ger 4,5 dl blod varje blodgivning, ca 10% av den totala blodvolymen.
Obs! Lämna inte plasma då det endast minskar viktiga mineraler och inte själva järnet vilket är syftet!
Det kan gå till på lite olika sätt beroende på blodcentral. I Stockholm tar de först stick i fingret och är det tillräckligt högt går de vidare med prover från armen. Just att de sticker i fingret kan vara lite problematiskt för de som ligger på gränsen till för lågt Hb, som vi… Det finns nämligen många exempel på de som varit med om att att värdet varit mycket lägre i fingret än i armen. Det kan variera så mycket som 10 enheter! Man kan då be dem ta blodprov i armvecket istället.
Man kan också tänka på att inte träna precis innan man ska lämna blod, se till att vara varm om händerna, äta bra och dricka nog med vatten med mineraler och gärna ta flera binjuredrickor innan.
Ta det lite lugnt även efter blodgivning. Även om det är en positiv sak att ge blod förlorar man även blodvolym och en del mineraler.
Alternativ till att ge blod
Att ge blod är det effektivaste sättet att bli av med överskottsjärn men tyvärr uppfyller ju inte alla kriterierna för att få göra det inom vården och det kan bli ett moment 22 – man behöver ge blod för att bli bättre men är för sjuk för att få göra det… Då finns alternativet att göra en egen flebotomi/åderlåtning. Kan låta brutalt men är egentligen det bästa alternativet till att lämna blod inom vården. Våtkoppning ska vara bra också om man kan hitta någon som gör det.
När man lämnar blod ger man 4,5 dl blod. Om man förstod varför det är så viktigt att lämna blod kan man tycka att man skulle få lämna mindre om man tex väger lite eller blir yr, illamående eller mår dåligt på annat sätt av att lämna blod. Eller kanske till och med mer om man är större och har väldigt högt järnvärde! Men så flexibelt är det tyvärr inte. Dock kan man köpa egna påsar och be någon medicinskt kunnig i bekantskapskretsen att hjälpa till att tappa en på blod. Då förslagsvis bara någon dl till att börja med.
Förutom att lämna blod finns det ett antal andra sätt att binda, bli av med och minska upptaget av järn i kroppen:
- Apolactoferrin – viktigt att det är APOlactoferrin som betyder att järnet saknas så att lactoferrinet ”drar åt sig” järnet. Hjälper även till att göra järn biotillgängligt och öka Hb. Tas helst lite från mat. Finns här.
- Äppelcidervinäger – Med moder, dvs ofiltrerad är bäst. Kung Markatta har bra. Ta någon tsk eller msk i vatten direkt innan mat. Även bra för matsmältningen.
- Fermenterad mat/grönsaker – bra även både tarmfloran. Innehåller mycket C-vitamin så ät helst inte tillsammans med järnrik mat dock.
- Quercetin – finns mycket i lök, äpplen mm och även som tillskott. Även bra vid histaminproblematik.
- Rosmarin – ”öppnar upp” VDR-receptorerna (rensar från patogener) också, dvs. underlättar för D-vitamin-upptaget. Alla former är bra.
- Kurkumin (gurkmeja/turmeric)
- Kiselgur (Diatomaceous Earth, DE) – tas separat från mat och andra tillskott eller mediciner, minst två timmar efter och en timme före, för järnbindande effekt och för att inte även kelera (binda) andra mineraler. Ett bra tillfälle kan vara morgon om man kan vänta lite med frukost eller direkt innan man lägger sig. Det finns även andra fördelar med kiselgur; det ger silica, är bra mot parasiter och hjälper till med produktion av ceruloplasmin.
- IP6 – tas från mat och andra tillskott, minst två timmar efter eller en timme före, de kiselgur. Vi tar faktiskt mitt i natten när vi ändå ofta vaknar till.
- Fytinsyra – riskli – blockerar järnabsorbtion
- Ev. aktiverat kol – oklart men kan vara hjälpsamt ibland
- Svettas – effektivt sätt att utsöndra järn. Både genom att träna och genom infraröd/vanlig bastu. Ta det försiktigt bara, bastu kan ge stor utrensande effekt! Det är också viktigt att se till att få i sig nog med elektrolyter (ta binjuredricka och magnesium).
- Ricinoljeomslag – kladdigt men ska vara effektivt att minska järn i levern. Även bra mot histaminproblematik. Man behöver nog inte göra den mest omständliga kuren för att få något resultat, en gammal handduk indränkt i bra, värmd ricinolja med en plastpåse och värmeflaska eller dyna på i ca 45 min -1 timme verkar vara ok! Det kan dock vara bäst att börja med ännu kortare tid eftersom en del får starka avgiftningssymptom. Louisa Willams ND har en bra sida med mer information.
Flera av de här sakerna har erkänt positiva effekter på hälsan. Kurkumin tex är en känd stark antioxidant och ofta rekommenderat för sin antiinflammatoriska effekt. Kan det vara så att det faktiskt är de järnbindande effekterna som är en stor del av anledningen?
Ofta har man också kombinerat järnrik mat med sådant som hämmar upptaget, tex kryddor som rosmarin eller mjölkprodukter. Slump? Synd bara att rosmarin kan vara den äckligaste kryddan vi vet, hehe.
